Familjemannen tycker till och orerar om bra barnprogram. En grundläggande faktor till min åsikt om bra barnprogram ligger nog i att det jag såg som liten är lite bättre än det som sänds idag och jag ska försöka reda ut om det bara baserar sig på en känsla eller om det faktiskt finns något förnuftsmässigt stöd för min tes.
Först ut är Alfons Åberg och det är på gränsen att jag bara helt sonika skriver, det är ett bra program och det behövs ingen argumentation för titta bara och förundras över hur aktuellt, pedagogiskt, ur barnets perspektiv och hur alldagligt men ändå spännande det är att få inblick i hans liv. Sonen älskar att titta på Alfons, läsa om Alfons och jag tror nog att Alfons pekböcker var bland det första som han fick inom den genren, en med hans saker vilket gav ett ypperligt tillfälle att peka och berätta vad det var.
Jag vet inte om jag var lika förtjust när han hällde ut vatten i sängen precis som Alfons och glatt utropade “Pappa, vatten!!” men vad kan man göra, lite söt var han ändå. En starkt bidragande faktor till att jag föredrar att han kikar i Alfons framför annat är nog att jag själv nöjt av att titta på Alfons, nu när jag hör titelmusiken köra igång är det nästan så att jag ryser fast på ett behagligt sätt. Det är fina och varma berättelser, om man ser den på DVD så är klippen i makligt tempo, inte stressande utan tvärtom lugnande. Historierna har någon form av budskap, det handlar inte om att kränga plastleksaker utan att berätta en historia. Här har nutida programmakare mycket att lära. Det får vara bra denna gång, bara min åsikt och ingen djuplodande analys.
Nu vaknade pöjken så nu ska vi nog ut på Plomenad och åka kana, kanske handla lite fukt på vägen hem. Felstavningarna är med mening.
Ha det gott allesammans!
Alla dessa program som är till för att sälja lyser igenom. Vi äger lite Teletubbies-filmer (har fått, inte köpt något) samt lite Babar och Astrid Lindgren.
Men dottern har enbart sett på TT. Ca 10-11 gånger. That’s it. Vi håller på att bearbeta bort den stora fyrkantiga helt ur vårt liv. Ibland åker den på för att se en film när barnen sover, men allt slötittande är borta.
Barn har god fantasi ändå, resonerar vi. Nu är hon ju “bara” 20 månader, och sonen ännu mindre, men hon har klarat sig hittills.
Det låter som ett stort steg att helt bearbeta bort den men visst finns det vinster i detta då det är ju inte nödvändigt att äga en tv för att leva lyckligt men… jag hade nog valt att ha kvar den men välja mer kvalitativ underhållning och hela tiden ha en dialog om det som visas på tv i hopp om att det iallafall nyanseras.
Tv kan också ha goda egenskaper som kan användas till att lära sig mer om omvärlden, stimulera sinnen osv men egentligen så är nog tv ganska dödfött innan de iallafall är tre år gamla, haha, men ibland kan det vara skönt att få laga mat ifred och slänga på Pippi på de sju haven eller någon annan kanonrulle
Astrid Lindgren är väl tokigt bra?