Nu har klockan slagit 23:30 och jag sitter fortfarande uppe framför datorn. Frun har mer vett och dragit sig tillbaka mot sängen men jag tänker att jag kan väl använda tiden till att skriva om att jag nog borde gå och lägga mig istället för att sitta här. Kanske är det att jag sitter här för att slippa att det på en gång ska bli morgon och min kära egentid och lugna stund försvinner och byts ut mot något helt annat? Inte för att jag på något vis räds morgondagen då det ska bli mycket trevligt imorgon, men det finns något som jag inte vill ska ta slut. Stunden att ha mig själv för mig själv? Sedan är jag nästan alltid lite småstressad över att min att-göra-lista börjar närma sig storleken av en valfri bok av Dostovjetski så det är alltid något att pyssla med när tid plötsligt finns till hands.
Imorgon kommer jag att vara dödstrött och troligen haspla ur mig att jag borde ju veta bättre, att kvällen som kommer så ska jag minsann gå och lägga mig tidigt så att det inte upprepar sig. Min fru kommer nicka med ett småleende och hålla med om att nog borde jag ha lagt mig tidigare men vet hur svårt det är att komma i sängs i tid, när tid är så värdefullt.
Ja ja, imorgon ska vi iallafall till öppna förskolan som vanligt, försöka komma dit senast 09.30 och sen så är det hem kring lunch, ge mat och låta sonen sova sitt eftermiddagspass för att sedan vara ute lite och leka kring där vi bor. Efter det är vi nog båda rätt så trötta men jag ska vidare och spela rollspel på en vardagskväll med “gänget” så det blir tokroligt att träffa andra vuxna och prata om allt som inte rör barn och familj som omväxling.
Nattinatt.
